Insikt for now.

Här för någon dag sedan, tror att det var en lördag. Jag var allmänt grumpy och sånt. Jag kom att tänka på att den senaste tiden har var varit väldigt självgod, morbid och obrydd. Haft en väldigt hög stolthet.

När jag väl spann vidare på det så började det likna dödssynderna pride, wrath och sloth. Men jag har även haft en väldig lojalitets känsla och mogenhet.
Varför jag har gått omkring och varit lite små taskig och egenkär, kom jag fram till att nu börjar det hända något i mitt liv och det är jag som ska hålla kontrollen. Jag blir bara så stolt över att ha flyttat hemifrån och tar hand om mitt egna liv. Jag vill visa mig duktig, att jag kan själv.

Ni som har varit med ett tag och läst lite, vet ju att jag har skrivit lite om vilsenhet och dylikt. Jag har kommit fram till lite av det där. Jag har, som sagt, tänkt lite och skulle vilja se vem jag "egentligen" är utan olika faktorer.
Jag kom fram till en grej här över den här lördagen som jag snackade om.

Eftersom jag har skaffat mig en sådan stolthet över hur bra och duktig och känslan över att vara behövd, att betyda något. Iaf, jag kom fram till att jag egentligen är rädd över vad jag skulle hitta, är rädd över att släppa taget över det säkra och välkomna det okända och osäkra. Inom ju-jutsun är jag iaf någon. Någon behövd. Någon duktig. Någon som betyder något.

Som några säkert vet så är rädsla och har och vrede nära kopplat. man behöver båda hat och kärlek i en perfekt balans, men så fort rädsla eller någon annan faktor som även förakt och oärlighet, så blir vissa delar av balansen farlig. Så jag känner att rädslan och vreden har blivit en del av mig och min "ondska" (det finns ingen objektiv ondska)

Nu är jag inte vilse något mer. Jag har hittat stigen igen, även om det inte är den fina stigen. Men den leder till storvägen igen, så det är bara att följa stigen och hoppas att man inte viker av och går vilse igen.

Fred och kärlek på er alla! Det var allt för den här gången. *kramar och maow*